miahed

Ibland känns livet bara så himla tungt.
Borde kanske inte klaga.
Det finns dom som har det betydligt värre.

Jag har vänner runt omkring mig. Jag har tak över huvudet och mat på bordet. Ett jobb att gå till. Mina underbara husdjur.
Jag spelar innebandy med världens underbaraste brudar och vi presterar dessutom BRA just nu.
Sen har jag allt annat som man tar för givet varje dag.

Men endå kryper sig den där känslan sig på mig.
Börjar tvivla på mig själv som person.
Duger jag? Tycker folk verkligen om mig?
Vad är det som händer?
Varför kommer dom här tankarna upp över huvud taget?
Hoppas och tror att det kommer vända om någon dag.
Dock kvarstår funderingen.
Varför dyker tvivlen upp som från ingestans och rotar sig i min hjärna?
Det finns egentligen ingen anledning till att dom borde finnas där...

I morgon är en ny dag med nya möjligheter!!!