miahed

Kan inte förstå hur jag bar mig åt tidigare. Hur fick jag dygnen att gå runt? Hade jag fler timmar på dygnet? Eller sov jag aldrig. Föresten det vet jag redan svaret på... Nu när jag har slutat med bandyn känns livet helt plötsligt mycket lättare. Jag känner att jag faktiskt har tid.
Tid för mig själv, tid att träffa mina underbara vänner, tid att hälsa på min familj, tid att göra det jag känner för just då, tid för allt.
Det jag aldrig verkar ha förstått är hur mycket tid som faktiskt går åt till träning. Även om vi på försäsongen bara har två gemensamma träningspass så går det jue åt så mycket mer tid. Tid till individuell träning för att bli bäst.
Nu tränar jag när jag känner för det. Men eftersom jag inte vet annat än att träna för att bli bäst kommer det nog kännas konstigt i början. Att bara träna för att må bra, att trivas i vardagen.
Jag har ända sedan barnsben tränat olika sporter för att bli bäst. För att folk ska se mig och ge mig uppmuntrande kommentarer, tycka att jag varit duktig. Men ska jag vara ärlig så bryr jag mig inte om det just nu.
Men vem vet, om en vecka eller två kanske abstinensen kommer igen... Det blir som en drog. Träna, träna och åter träna. Se till att bli bäst och få beröm för det du presterar.
Men jag då? Människan Mia. Är jag inte lika bra om jag inte presterar bra resultat på en idrottsarena? Vet inte, hoppas inte det. Orkar inte fundera på det just nu. 
För just nu vill jag bara njuta av min tid. Tiden som jag kan förvalta som jag själv vill. Just nu.



Jag på älgjakten 2008. Jakten är något som jag verkligen
uppskattar. Då om någon gång får jag tid, tid att vara mig själv,
tid att vara för mig själv, tid att reflektera över allt och inget.