Fattar ingenting...
Jag har en konstig känsla i kroppen.
Det finns människor i ens närhet som verkligen berör.
Som berör en så till den milda grad att man älskar dom oavsett vad dom gör mot en.
Även fast man blir behandlad som en sophög, eller värre endå.
Så kan man inte sluta bry sig.
Inte sluta tycka om.
Varför fattar jag inte.
Det bara är så.
Ibland skulle jag bara vilja ha en förklaring.
Ett ärligt svar.
Fast jag tror inte jag kommer få det...
Varför tycker jag fortfarande om?
Varför bryr jag mig?
Det sitter inte i den andra personen.
Det sitter i mig.
Jag vet!
Men jag kan inte påverka.
Det bara är så.
Önskar jag bara kunde glömma.
Bara kunde vända ryggen till och gå min väg.
Men känslan och förnuftet säger inte samma sak.
Varför kan inte förnuftet få segra för en gångs skull?
Varför ska man lyssna på känslan?
Det brukar bara sluta med att man blir sårad på ett eller annat sätt.
Men det är väl bara att gilla läget och hoppas på att det kommer någonting bra av det.
Kan inte hjälpa att jag älskar min vän av hela mitt hjärta även om jag ibland önskar att jag inte gjorde det...
Det skulle vara så mycket enklare då.
Men vem har någonsin sagt att någonting ska vara enkelt?
Bara att borra ner huvudet och köra.
Gilla läget och hoppas på det bästa!!!
