miahed

Igår var verkligen en USEL dag.
Kroppen skrek redan på morgonen
att den inte ville vara med.
Åkte och jobbade mina fyra timmar som vanligt.
Sen åkte jag hem i ett töcken.
Med facit i hand skulle jag nog inte ens ha kört.
Men tänkte inte så långt då.
Hände inget,
men undrar om det är så det känns att köra full.
Inte ett minne av bilresan hem...

Blev tvungen att bojkotta sys student
för att spendera min tid sovandes.
SORRY sys I´ll make it up to you somehow!!!

På kvällen åkte jag till pappa.
Tyckte att jag i alla fall fick offra mig och åka på stundentmiddag.
Skulle kanske ha stannat hemma.
Började med att bli småosams med pappa när jag kom.
Sen kom den nästan väntade katastrofen.
Jag och farmor rök ihop innan hon ens hunnit in i huset...
Vi tycker i och för sig aldrig om varandra,
men jag brukar bita ihop och inte ställa till med något,
Men igår orkade jag bara inte ta hennes tjafs.
R kallade mig för partykrascher
med glimten i ögat... ;)
Middagen avklarades och kaffet intogs.
Sen insåg jag att det var dags att dra hem
och få lugn och ro.

Dock misstog jag mig något.
Blev inte helt lugnt trots att jag åkte hem.
Blev tjafs på tel istället
som tog den lilla uns av energi jag hade kvar...
Jag borde verkligen isolera mig dom dagarna
när jag är så där totalt slut så ingenting funkar.
Ibland önskar jag att människor runt omkring mig bara kunde låta mig vara.
Att dom ska förstå att idag är en dålig dag.
Samtidigt så kan det inte vara lätt att veta
så länge jag inte säger något.
Men efter gårdagens katastrofdag har jag insett
att isolering nog är det bästa för både mig och min omgivning
dom dagara jag är så totaltslut pga den där jävla sjukdomen.


Idag har jag varit piggare igen.
Känns skönt.
Efter jobbet åkte jag ner på stan.
Inhandlade prestent åt systersonen som fyllt år.
Därefter blev det kaffe hos sys.

I kväll blir det en lugn kväll hemma i soffan.
Verkar som min kropp anser sig behöva det...