miahed

I går gjorde jag ett försök att träna hockey.
Med hårt tejpat knä hade jag mina förhoppningar att det skulle gå bra.
Det gick jue trots allt att genomlida innebandymatchen i sö trots smärta.
Var med på uppvärmningen.
Det gjorde inte så farligt ont,
så länge jag inte tröck på så mycket i åkningen.
När vi sedan körde första övningen var det kört.
Jag i kombination med att ta det lugnt på en träning finns inte.
Så jag gick för fullt.
Det skulle jag definitivt inte ha gjort.
Smärtan kom som på beställning.
Det var bara att inse att det inte funkade.
Fick snällt kliva av och kolla på träningen.

Är sååååå less på att ha ont.
Är det inte det ena så är det det andra.
Först axeln som gick sönder redan i höstas och fortfarande krånglar.
Sen hjärnskakningen.
Nu knät.
Den här säsongen känns som den mest skadefyllda på länge.
Undrar om jag börjar bli för gammal för det här.
Känns så himla uppgivet just nu.
Jag vill ju kunna träna på för fullt.
Men det går bara inte när det smärtar en massa.

Just nu vet jag inte vad jag ska ta mig till.

Bara att inse att jag får ta det lugnt ett tag iaf.
Men det är så himla tråkigt!!!