benbrott vs lungsjukdom
Vad enkelt det hade varit
om jag hade ramlat och brutit ett ben.
Då skulle alla se på mig
att jag var sjuk.
Ingen skulle tvivla på
att jag inte klarar av allt som jag annars klarar.
Nu har jag fått en lungsjukdom.
Det går inte att se på utsidan.
Och jag kommer aldrig kunna förklara
hur jobbigt det är när man mår som sämst.
Vissa dagar känns allt hyffsat
medans man nästa dag knappt tar sig upp ur sängen.
Hur ska man kunna förklara det för någon
som inte själv har blivit drabbad.
Jag önskar jag hade brutit ett ben
för då skulle jag inte behöva slåss för mig själv.
Då skulle alla bra acceptera utan krusiduller
att jag är sjuk och inte klarar av allt med en klackspark.
Precis så känner jag med min ledvärk också. Ingen som ser utanpå och förstår att man faktiskt inte alltid orkar. Trist å behöva försvara sig jämnt! Men.. Alla människor har inte empatisk förmåga och då är det svårt. Bara att försöka inse de nog egentligen har större problem än vi har i slutändan.
Se till å må bra lillasyster!
Kram
