Feel so lonely

Hur kan man känna sig så ensam.
Fast det finns människor runt omkring?
Alla tankar och känslor som snurrar,
sitter benhårt fast i mitt inre.
Kan inte få dom ur mig.
Skulle så gjärna vilja,
men det går liksom inte.

Tack superE för att du finns.
Hur bedrövligt det än känns,
så ger du mig av din tid.
Vi löser allt från världsproblem till minsta lilla tråkighet 
och just då känns livet så mycket lättare.
Det betyder mycket för mig!!!

T på "fel" sida bron du är underbar.
Blir ganska hårt prövad just nu,
tror jag i alla fall.
Jag hoppas du orkar med
och finns kvar när det vänder.
Du är underbar och jag är glad att jag har lärt känna dig!!!


Energilös...

Orkar inte med att vara sjuk längre.
Tycker inte alls om mitt "nya liv".
Jag vill att det ska vara som förr.
Då jag orkade.

Ge mig ork att orka med!!!

Tillbaka till verkligheten

I måndags började jag jobba igen.
Jobbar 4 timmar om dagen i två månader nu.
Så får vi se hur det går.
Skönt att vara tillbaka på jobbet igen.
Tråkigt att man inte orkar mer,
men man får ta dom små framstegen.
Det tar enormt på krafterna att jobba.
Sover middag varje dag när jag kommer hem.
Det har väl jag aldrig gjort.
Men som sagt,
jag orkar mig igenom mina fyra timmar i alla fall.
Sen att jag blir mest bara liggande resten av tiden får det vara värt.
Jag vill inte vara hemma hela dagarna.

Till veckan ska jag ta nya blodprover igen.
Sen blir det en ny lungröntgen vecka 23.
Läkaren vill ha koll hur allt utvecklas.
Är riktigt nöjd med min läkare iaf.
Han kan svara på dom frågor man har.
Det känns tryggt,
även om man inte jämt får dom svar man vill ha.


I gårkväll kom Jessi och plockade upp mig.
Vi var till sys en snabbis och sa hej.
Jessi tänkte sno med sig kattungarna hem... hahahaha
Sen drog vi vidare till Jontas och åt mjukglass. *mums*
Resten av kvällen spenderade vi slappandes i soffan.
Jessi med tjocka katten i knät.
Han var helnöjd att någon ägnade all sin uppmärksamhet åt honom.

I morse när jag skulle sätta mig i bilen trodde jag mina knän skulle gå av...
Jessi du måste VÄXA!!!
Iaf om du ska köra min bil igen.
Vill inte ha fler krossade knäskålar. hahahaha


Njut av långhelgen!!!

Själv ska jag jobba imorgon igen...


Sometimes lonelyness can break you

Vill inte vara sjuk mer nu.
Vill kunna jobba, träna, vara i stallet 
och allt annat som hör vardagen till.
Det tär att vara hemma mest hela tiden.
Att inte träffa folk så ofta.
Mest bara konversera mot en dataskärm.

Tankarna spelar en spratt som inte finns i vanliga fall.
Det blir svårt att sova för man gör inte av med någon energi.
Allt känns på något vis tomt och tråkigt.

Jag vet att jag låter negativ nu...
Men det är så jag känner.

VILL HA TILLBAKA MITT LIV!!!
Även om det är långt ifrån perfekt
så saknar jag det massor nu när det blev så här.

På måndag får jag iaf börja jobba igen.
Får se om det blir på hel eller deltid.
Chefen tyckte jag skulle börja deltid.
Så kan jag känna mig för vad jag orkar och inte.
Även om jag vill börja med full fart direkt
så har hon nog rätt i det hon säger.
Jag vet inte hur man tar det lugnt
så det är kanske bäst för min hälsa om jag börjar med ett steg i taget.

Försökte få tag i min läkare idag,
men det blev tji.
Får försöka imorgon igen.
Så vi får prata om hur jag ska göra.

Den som lever får se vad som händer.

Snart får jag börja jobba igen!!! :D

Dagarna i Gävle flöt på utan problem.
Bronkoskopin var inte ett dugg rolig att göra,
men det gick bra iaf.

Nu är det mer konstaterat än någonsin att jag har sarkoidos.
Det innebär att jag har kronisk inflammation i lungorna
och blodvärden som inte är på topp. Men inte usla längre iaf.
Finns inget botemedel,
men det går över på ca två år.

Jag kommer att få proppa i mig massor med kortison.
Så nu blir det till att försöka tänka på vad man äter.
Tydligen gör kortisonet att man är konstant hungrig...
Dessutom binder det vätska i kroppen vilket gör att man sväller.
Får hoppas att jag inte ser ut som en vandrande köttbulle om ett tag...

På måndag blir det tillbaka till jobbet igen.
LÄNGTAR!!!
Saknar min vardag och mitt arbete.
Dessutom känner jag mig bara ännu sjukare när jag bara ska gå hemma.
Så tillbaka till verkligheten och göra det bästa av situationen.

Ska försöka komma igång med träningen igen oxå.
Skulle börja med kortare promenader och känna mig för.
Sen får jag jogga igång om det känns ok.
Ska bara lyssna på kroppen och ta det i det tempo som jag klarar...
I alla fall om farbror doktorn får som han vill...

Nu är det bara min hjärna som måste fatta att jag ska ta det lugnt...
Det är däremot en ekvation som brukar vara svår att få ihop. ;)
Men som sagt, jag ska iaf försöka.

Vill jue inte bli så dålig, som jag har varit, igen.
Det unnar jag inte min värsta fieende.
Från att träna och vara jätteaktiv
till att inte ens orka gå upp för trappen hemma.
Det är inte ens nära roligt.

Men som sagt.
Nu går det åt rätt håll.
Och medicinen ska underlätta andningen.
Så det kan väl inte bli annat än bra hoppas jag.
Eller iaf inte annat än mycket bättre än vad det har varit dom senaste månaderna.

Ta vara på vardagen!!!


USB minnet laddat & väskan packad

I morgon fm sätter jag mig i bilen och åker till Gävle.
USB minnet är laddar med musik så jag kan poppa hela vägen ner.

Börjar med att besöka Kusin M på sjukhuset.
Känns både bra och jobbigt på samma gång.
Skönt att få träffa henne och finnas där.
Jobbigt att se henne i det skick hon är i nu.

Därefter blir det läkarbesök på em.
Har ingen aning vad jag ska göra då, men det märks.

Efter det åker jag till Kusin A som bor där nere.
Sover hos A eftersom jag ska tillbaka till sjukan på to morgon.
TACK KÄRA KUSIN för att jag får plats hos er.

På to morgon blir det tillbaka till sjukhuset igen.
Då ska jag genomgå en bronkoskopi.
Dom ska kolla hur mina luftvägar och lungor ser ut,
samt ta prover i lungorna.
Efter det hoppas jag att jag blir lite klokare på vad som händer med mig.
Är nervös inför to då jag inte har en aning om hur jag kommer reagera.
Jag menar, vara vaken och få en slang nerkörd i halsen...
Känns som kräkvarning.
Men man är jue bedövad så det ska nog gå bra.

Sover kvar hos A även på to natt då jag inte får köra bil efter ingreppet.

På fre vänder jag hemåt igen.
Förhoppningsvis orkar/hinner jag även med något till besök hos M.
Känns som jag skulle vilja sitta där dygnena runt med henne nu.
Jag vet hur glad hon blir när man kommer ner och hälsar på.
Önskar jag kunde finnas hos henne mer.


Sköt om er därute!!!

Det går åt rätt håll. :D

Nästa vecka ska jag ner till lungkliniken i Gävle.
På ons blir det läkarbesök och på to blir det bronkoskopi.
Är lite nervös för bronkoskopin.
Vet att det inte är farligt att göra.
Men bara tanken på att dom ska köra ner en slang från munnen till mina lungor.
Snacka om kräkvarning.
Bara lokalbedövning i halsen...
Men eftersom det är för mitt eget bästa så är det bara att bita ihop och gilla läget.

Jag känner mig iaf mycket piggare nu.
Orkar till och med gå upp för trappen här hemma utan att flåsa ihjäl mig.
Det går sakta men säkert åt rätt håll.

Saknar jobbet, träningarna och allt annat vardagligt.
Inte ett dugg kul att vara hemma och vara sjukskriven.
Trivs bättre när jag får jobba och ha rutin i vardagen.
Dessutom blir jag så himla rastlös av att bara gå här hemma och rulla tummarna.
Tur det finns böcker som man kan läsa iaf så man har nåt tidsfördriv.

Pratade med kusin idag.
Hon lät riktigt pigg. :D
En bra dag idag.

Nu ska jag slänga mig i soffan och glo på dumburken.
Min ork är inte den bästa nu för tiden...
Men den blir iaf bättre för varje vecka. :)

Ha det underbart där ute och passa på att njuta av livet!!!

Livet är så orättvist!!!

Jag HATAR cancer.
Det är en jävla skitsjukdom.
Kastar sig in i människors liv för att sedan ta dom.
Det är inte rättvist.
Varför ska oskyldiga människor som inte gör ont behöva drabbas?

Jag bara känner HAT mot den där jävla sjukdommen just nu.

ÄLSKAR DIG MIN KÄRA M
och jag kommer finnas här för dig till slutet.

KRAM på er alla.

Back again

Dags för lite uppdatering här igen.
Jag vet att jag varit fullständigt frånvarande.
Det beror på att jag har legat sjuk och inte orkat engagera mig.
Är fortfarande inte frisk,
men idag känner jag mig riktig pigg.
Känns bra att livet börjar återvända igen.

Förra veckan mer eller mindre bodde jag på sjukan.
Må var det lungröntgen.
Ti lämnade jag prover.
Ons datrotomografi.
To träffade jag lungspecialist.

Och jag är glad att det inte blev mer än så i to.
Läkaren ringde nämligen och sa att dom skulle lägga in mig på to.
Men efter en massa surr hit och dit fick jag vara hemma över helgen.
Jag ska läggas in och göra en gastroskopi,
Dom ska gå ner i lungorna och ta vävnadsprover.
Därefter kan dom fastställa diagnosen på det dom redan misstänker.

Just nu knaprar jag piller så jag känner mig som värsta pillermissbrukaren.
Saknar vardagen och allt vad det innebär.
Gå till jobbet, träna, vara ute på promenader, träffa folk och allt annat kul.
Börjar bli riktigt uttråkad på det här nu.

Hostan börjar iaf ge med sig och det gör mycket.
Att jag har svårt med andningen känns inte alls lika jobbigt nu när jag inte hostar så mycket.
Vad ska man med luft till när man iaf bara ligger som en soffpotatis...

Finns iaf en possitiv sak med att jag är sjukling.
Jag har rasat i vikt.
Det tråkiga är väl att kilona kommer tillbaka så fort man blir pigg igen och allt blir som vanligt.
Men jag försöker hitta alla små saker som är positiva just nu så jag kan hålla humöret uppe.
Har ockupperat sys soffa i helgen.
Pallar inte att ligga hemma själv och gräva ner mig.
Då skulle jag nog bli mer galen än vanligt...

SÅ TACK SYS FÖR ATT DU FINNS DÄR!!!

Kram på er alla där ute

Ska det vara så svårt???

Varför ska det vara så svårt att presentera sig när man ringer till någon?
I går när jag svarade i tel hemma hos sys var det någon som sökte C el R.
Jag svarade att de båda var på jobbet.
Personen i andra ändan av luren frågade då efter deras mob.nr.
Jag måste ha låtit som stans stramaste då jag inte lämnade ut dessa.
Jag menar, det sitter en helt okänd människa på andra sidan luren som inte ens kan presentera sig...
När jag frågade om det var något speciellt som jag kunde hälsa fick jag en presentation.
Det var från sonens skola.
Givetvis gav jag då numret till sys jobb.
Om bara personen i andra änden av luren hade kunnat bemöda sig med att presentera sig,
hade hon fått numret på en gång och jag hade inte behövt verka så stram.

I dag hände samma sak igen.
Jag svarade i tel för R var upptagen.
Ropade på R som givetvis frågade vem det var.
Mitt svar blev: Jag vet inte, nån försäljare el nåt.
Vilket jag trodde eftersom personen inte orkade presentera sig...
Jag bad honom återkomma om ca fem minuter.
Fick ett snäsigt svar tillbaka att han skulle ringa om en stund.
Nu var det inte en försäljare utan ett viktigt samtal.

Alltså var mitt svar till R inte så smart när jag sa att det var en försäljare eller nåt...
Men hur sjutton ska man kunna veta vem det är som ringer när dom inte kan presentera sig.

Vart tog den gamla hederliga oskrivna koden vägen om att man presenterar sig när man ringer folk?
Är det bara jag som missat att man inte gör det längre?
Eller ska man vara synsk på andra sidan luren och veta vem som ringer utan att dom säger vem dom är?

Blir lite lätt irriterad kan jag lova.

Chaffis

I går var det dags för den årliga anglingen med Lions.
Dom håller till ute hos pappa och jag har stående jobb som chaffis.
Brukar även vara med på anglingen, men det var jag inte i år.
Eller jag var med sista timmen ungefär.

Klädde på mig och drog ut på isen vid tiotiden.
Gubbarna var på plats och var glada trots dåligt fiske.
Det var blött på isen, inte så oväntat,
så skotern gick inte så bra kan jag lova.
Fick ta vägen hem när jag skulle köra hem alla grejjer.

När allt var tillbaka hemma hos pappa åkte jag ner tills sys igen.
Blev en softdag i soffan.

På kvällen kollade vi på melodifestivalen.
Vi var inte alls överens om låtarna.
Jag tycker Ugglas suger.
Kan inte se människan på scenen.
Blir bara irriterad på hennes konstigheter hon håller på med.
Därmed tycker jag inte låten är bra heller.
Jag kanske skulle uppskatta den om någon annan framförde den.
Texten verkade jue ok,
men det är svårt att göra en vettig bedömning när man inte tål artisten.
Sys och hennes man däremot tycker Ugglas är toppen.
Undrar om båda dom blev tappade i golvet när dom var små... ;)

I dag händer det inte så mycket vad jag vet.
Blir mest att ta det lugnt och få knäet att sluta värka.
Nästa helg är det närmligen dags för hockeycup.
Då vill jag verkligen vara med.


ÄNTLIGEN!!!

I dag fick jag besked från a-kassan om min ersättning.
Det var inte en dag för sent.
Jag skickade in mina papper direkt när jag blev arb.lös i dec.
Dock hade jag glömt att kryssa i ett nej så jag fick tillbaka dom.
Skickade åter igen in papprena som kom in 23 jan till a-kassan.
I dag blev det klart med min ersättning.
Det tog alltså drygt fem veckor för dom att få klart mitt ärende.

Hur tror dom att man ska kunna betala sina räkningar om man inte får pengar?
Jag väljer inte att vara arb.lös.
Och jag tycker definitivt inte att det är roligt att inte ha ett fast jobb att gå till.
Men nu är det så det är eftersom jag arbetar säsong.

Jag tar för givet att personalen på a-kassan jobbar så fort dom bara kan.
Dock anser jag att dom måste vara extremt överbelastade.
För det ska inte behöva ta drygt fem veckor att få besked.
Sedan får man vänta ytterligare drygt en vecka på att pengarna kommer.
Borde inte staten då skjuta till med mer resurser så att dom hinner med sitt arbete?

Eller är det här bara ett av deras sätt att tro att dom kan tvinga människor till att arbeta...
Dom flesta människor väljer inte att vara arb.lös som moderaterna verkar tro.
Vi vill arbeta och få en vettig lön att leva på.
Inte gå hemma och leva på en usel stämpling...

Efter dagens efterlängtade besked blev jag bjuden på Take Off.
Det var min kära syster med familj som var vänliga nog att bjuda.
Länge sedan jag var ute och åt på restaurang nu så det var nice.
Tack för maten sys!!!

Måste väl nämna Jessis fiiiiiiiina födelsedagspresent som jag fick på träningen igår oxå.
Hon hade verkligen kämpat med att komma på något alldeles speciellt åt mig.
Det var ett rosa (eftersom hon vet att det inte är en av mina favvo färger) kökskit.
Därtill fick jag godis att mumsa på.
Undrar om det var tänkt som att tröstäta efter chocken av dom väldigt rosa sakerna... ;)
Tack Jessi för all kärlek du lagt ner på presenterna.


Datorn startar!!! :D

I går var det städning på schemat.
Vi hjälptes åt allihopa att städa huset.
När det var klart åkte sys med familj till Gävle.
Själv stannade jag hemma och tog det lugnt.
Orkade inte sitta och trängas i en bil ner dit,
för att sedan springa runt i affärer utan pengar att spendera.

På kvällen kom Jessi hit och hälsade på en sväng.
Vi spelade guitar hero och Jessi leke med min dator.

Robert, numera världens bästa svåger, fick min dator att starta igen.
Så för någon dag är han min hjälte.

I dag har det hunnits med frukost och slappande vid datorn.
Ska snart åka och handla.
Måste hinna med att göra tårta innan klockan ett.
Då kommer tjocka släkten och fikar.

I natt blir det jobb mellan 22-07.
Sen blir det lite sova innan det är dags för säsongens sista innebandymatch.

HJÄLP!!!

I dag har vi haft årsmöte med or.föreningen.
Jag säger bara HJÄLP!!!
Det blev votering 3 gånger!!!
Det om något visar väl att valberedningen verkligen inte skött sitt jobb.
Eftersom en valberedning skall jobba för medlemmarnas intressen.
Om det då krväs votering tre gånger när man skall välja ny styrelse,
så visar det verkligen att inte valberedningen lyssnar på medlemmarna.

Men, men nu är det bara att hoppas att den nya styrelsen klarar av sin uppgift.
Förvisso har jag mina tvivel på somliga av dom.
De sitter dessutom på alldeles för viktiga positioner för att få misslyckas.
Om de misslyckas är risken stor att vi förlora flertalet arbetstillfällen.
Och om det händer vet jag inte vad jag gör.

Det enda jag vet är att vi som var i minoritet med 2 pers i två av omröstningarna
kommer få stå där med resten av medlemmarna och bära hundhuvudet för att folk inte tänker efter före.
Man går på vad man tycker om en person privat och inte hur en människa klarar av en uppgift.
Skall bli intressant att se hur dom kommer hantera allt den dagen det börjar STORMA!

Längtar redan till nästa års årsmöte!

Datorhaveri

Min dator har kraschat.
Det betyder att just nu är mitt humör inte på topp.
Väntar på att systers datanörd till man ska komma hem.
Hoppas hans magiska fingrar kan göra något åt den.
Om inte vet jag inte vad jag ska göra.
Har inte pengar att köpa en ny.

Just nu har jag snott sys computer.
Hon är på jobbet så det gäller att passa på... haha
När hon kommer hem lär jag väl inte få titta på den ens... ;)

Tonårssonen i huset har varit hur go som hellst idag.
Vi åkte iväg och handlade lite på fm.
Sen har han hjälpt till att plocka ur diskmaskinen utan att knorra.
Vi kollade på lite snowboard på tv.
Nu har han dock flyttat upp på sitt rum och spelar tv spel.

Ikväll ska jag prova träna innebandy.
Får se hur det går med knät.
Hoppas verkligen det håller.

Döden, närmare än vad man tror

Fick ett extremt tråkigt besked från en vän idag.
En av mina jaktkompisars söner har lämnat jordelivet.

Jag lider verkligen med familjen och mina tankar finns hos dom.

När det händer sådana här tragiska saker får det en att fundera.
På livet, döden och allt däremellan.

Att en så ung människa inte finns kvar längre.
Det känns på något vis så orättvist.
Ungdommarna är våran framtid.
Dom ska överleva oss.
Vem ska annars ta hand om allt när vi blir gammal.
Om dom yngre dör i förtid.

Ta hand om varandra där ute.
För kom ihåg.
Någon kan lämna oss tidigare än vad vi tror.

Dagarna som gått

Var ett tag sen jag skrev något.
Jag har varit så himla trött så jag har inte orkat med att sitta vid datorn.

I helgen jobbade jag natt både fre och lö.

På sö åkte vi iväg fem stycken till Falun och kollade på innebandy.
Det var Falun som tog emot Kais.
En viktig match i kampen om slutspelet och dessutom derby.
Var drygt 500 personer på läktaren.
Så stämningen va något högre än på våra matcher... hahahaha
Vi har väl typ närmast sörjande som kollar...

Matchen vanns av Falun med 8-6.
Dock förstår jag nu varför Falun har släppt in så mycket mål i årets elitserie.
Deras försvar imponerade inte alls.
Dock har dom också öst in mål framåt.
Vilket jag också förstår med deras målskyttar.
Det räcker med ett halvläge så sitter bollen där.
Vissa bara har det där målsinnet.
LÄCKERT att se!

Efter matchen stannade vi och åt.
Sedan drog vi vidare hemåt.

I må morse blev jag väckt vid sextiden.
Var bara att dra ner och jobba tre timmar.
På em fick jag åter igen rycka in på jobbet och jobba till 22.

I dag har jag uppdaterat ridsklolans hemsida lite.
Sen har det inte hänt så mycket mer.


Slappardag

I dag har jag inte gjort många knop.
Rätt skönt att ha en slappar dag emellanåt också.
I brist på inspiration med matlagningen fick det bli varma mackor till middag.

Kollade på en film som var sådär.
Hade lika gjärna kunnat skippa den med facit i hand.
I kväll blev det Lets Dance innan det var dags att åka till jobbet.
Fast om jag hade fått råda över tv dosan hade det blivit något annat.
Förstår inte vad som är bra med det programmet över huvud taget.

Nu sitter jag på jobbet.
Började klockan 22 och jobbar till 07.
Så om ni av någon anledning är vaken inatt är det fritt fram att roa mig på tel. ;)

Det är iaf tur att jag har mobilt bredband så jag kan ta med mig datorn.
Annars skulle det vara ännu tråkigare att sitta här när det är lugnt.


Nu är det dags för kaffe och lite tidsfördriv.


Svar på frågor...

Anonym om Trötter nu:
Lilla Mia. Ska inte du kallas vuxen som är på Elins blogg och här. Har du inget liv?
Jag glömmer inte när Elin hade gjort en hemsida till hundarna när du bl.a. skrev i hennes GB att hon skulle hälsa "sin pappa"
Redan då visste jag att inte hissen gick enda upp.


Sussie>>
Att jag läser bl.a Elins blogg och bloggar själv har inget att göra med om man är vuxen eller inte.
Massor med människor världen runt läser och skriver bloggar.
Och jo, jag har ett liv.
Ett liv fyllt med nära och kära som jag bryr mig om och som bryr sig om mig.
Ett liv som jag älskar och njuter av i fulla drag.
Jag som alla andra människor har dagar när jag inte alltid är lika glad. Det är en del av livet och utan det skulle vi inte uppskatta glädjen i livet.
Att jag bad henne hälsa sin pappa/min vän i slutet av ett gb inlägg tycker jag inte alls är konstigt.
Det är samma sak som att jag ber hennes pappa hälsa henne i ett sms tex.
Vad det har att göra med om "hissen går enda upp" eller inte förstår jag inte.
Men min hiss kanske har fastnat på vägen så det är därför jag har så svårt att förstå ditt inlägg...

Lev väl Sussie och ta hand om dina nära och kära!
Det vinner ni alla på i längden.


För er som inte hänger med riktigt just nu och vill hänga med så hänvisar jag till Elins blogg.
Sussies kommentarer är där signerade med: mamma









Trötter nu

Jobbade inatt.
Var rätt lugnt på jobbet.
Vid femtiden fick jag min vanliga svacka.
Gick fram och tillbaka i korridoren ett tag så jag vaknade till liv.

Blev nån tim sova på fm.
Alldeles för lite, men så blir det ibland.

Packade in mig i bilen och åkte till en bekant i Söderhamn.
Var dit och tittade på hennes basjkirhästar.
Jag har bara sett sådana på bild förut.
Så det var kul att få komma dit och hälsa på.

Efter rundvadring ute i stallet och gosande med hästarna,
tom den av dom två som är skygg kom och gosade med mig,
gick vi vidare in.
Där fick jag mig en rundvandring i huset.
Kommer bli riktigt fint när dom är klar med allt.

Sen blev det fika och en massa snack.
Mest om hästar.
Sällan när vi två sätter igång... hehe
Men även en hel del annat skoj.

Var en riktigt trevlig utflykt.
Trots att man var tvungen att åka över på fel sida bron för att komma dit... hahaha

Nu börjar det sätta sina spår att jag inte sovit nästan nåt idag.
Ögonen känns tyngre och tyngre.
Dags att hälsa på kudden snart.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0