Back again
för besök på lungkliniken.
Skönt att det går åt rätt håll.
Nu får jag börja jobba 50% igen.
Det kan inte längre hända något farligt
om jag anstränger min lungor.
Det enda som händer
är att jag får svårt att andas
och att det kan göra fruktansvärt ont.
Tänkt dig ungefär som håll
fast massor med gånger värre
och i bröstet/lungorna typ.
Ungefär som någon "vänligt" sinnad själ
sitter och hugger en kniv i en för varje andetag man ska ta.
Känns väl sådär kan jag säga.
Men som sagt,
det är inte farligt,
bara himla obehagligt.
Så nu ska jag ta upp ridningen igen.
Det är perfekt att börja med det lite lugnt.
För då kan man välja att "åka" häst
och behöver inte ta ut sig så mycket.
Samtidigt som jag får komma igång
och röra på mig igen.
Imorgon är det back to work
och tillbaka till livet igen.
Lovely weekend
I fredags var jag och Kristin ner på Tranan.
Kom på i sista minuten att vi skulle på Perssons Pack.
Hade grymt roligt.
Träffade en massa folk som jag inte träffat på länge.
På lö fm åkte jag till Bergbo.
Där blev det fiske och korvgrillning
med Anna och hennes dotter Ebba.
Vi hade en ritigt mysig dag i strålande solsken.
På kvällen var det dags för party.
Var hos Åsa på förfest.
Sen åkte vi vidare ner på Tranan.
På scenen stog Lucy Seven.
Förfesten var riktigt rolig
men det var väl sådär på krogen.
I dag har jag inte gjort så mycket.
På kvällen var jag till Alfta
och kollade när pumorna spelade seriepremiär.
Vinst med 6-4 mot Sundsvall.
RIKTIGT skönt med seger i premiären.
Dock var det en enda lång pina att behöva sitta på läktaren.
Man vill jue kunna vara med nere på plan.
Innebandyabstinensen blev jue inte mindre
om man säger så.
I morgon är det dags att åka ner till Gävle
och lungkliniken igen.
Får se vad läkaren har att säga den här gången.
Efter läkarbesöket ska jag åka och hälsa på kusin A
och hjälpa henne med datorn.
Får se om vi får någon ordning på den.
Jisses...
Så många timmar som vi spenderade i klädaffärer
har jag kanppt gjort i mitt liv totalt tidigare.
Blev lindex några gånger om, Såfin, Glitter, Butik Fränt
och några skoaffärer.
Sen var vi på bolaget
och fyllde på ölförrådet inför morgondagen.
Men nu har vi i alla fall nya fina kläder
och efter lite skratt efter diverse tokigheter
måste vi ha förlängt livet också.
Skjutsade hem M efter stan
och slängde över lite kort på hennes dator.
Måste bara säga att C måste vara världens charmigaste unge.
Han har mig verkligen runt sitt lillfinger.
Hoppas bara han inte kommer på det när han blir större
så han drar nytta av det då...
Han storebror är också en riktig gounge,
men C har fått mig platt på fall av nån anledning.
Mitt lilla happyface... ;)
Skulle vilja vara på Tranan ikväll
och kolla på Perssons Pack,
men jag får vänta med utgång tills imorgon.
Då ska vi rocka så taket ryker
när Lucy Seven kliver på scen.
Menlöst pladder
att jag bloggar för sällan...
Men problemet är
att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva om.
Mitt liv känns ganska innehållslöst just nu.
Mina dagar spenderas allt som oftast i hemmet
med en bok, gloendes på tv eller framför datorn.
Blir någon trip till någon kompis också
med en massa prat och kaffepimplande.
Det är alltid trevlig och uppskattat,
men inte så mycket man skriver om här i bloggen.
Livet som lungsjuk har gjort mig
till en soffpotatis bokstavligt talat.
Och tyvär är det nog så det kommer se ut ett tag.
Jag har inte så mycket att välja på.
Men med tanke på det
händer inte så mycket spännande saker.
Då finns det tyvär inte så mycket att blogga om.
Men på lö blir det ev utflykt till Bergbo.
Då har jag antagligen en hel del skoj att skriva om sen.
Och på måndag ska jag ner till Gävle
för besök på lungkliniken igen.
Då får jag svar på lungröntgen
jag var in och gjorde idag bl.a.
Får se vad som händer efter det.
Om jag får återgå till arbetet,
eller om jag ska fortsätta bo i soffan...
Ta hand om er själva och varandra!!!
Kian goes combi???
Slappat i soffan med en bok
och flummat framför datorn.
Gled ner på stan och handlade lite mat
och var förbi M med lite örondroppar till jycken.
En liten fråga bara M.
Växer bilen om man vattnar den??? ;p
Tyst Mia, jag ser din tankebubbla...
Förmiddagen spenderades i hemmets lugna vrå.
På em åkte jag till Maria och drack kaffe och pratade strunt.
När hennes man kom hem åkte vi ner
och hämtade en bil som dom ska provköra.
Jag säger bara det,
vilken biltur det blev.
Skrattade så tårarna sprutade.
Behöver inte utvecklar det mer än så här,
då knackar det väl snart på dörren
och M står där med ett basebollträ eller nåt... hahahahahaha
Var riktigt skönt med en sådan glad dag.
När vi kom hem till M och M blev det pizza till middag.
Sen gled jag vidare upp till Åsen.
Kollade på hockeyträningen.
Ser såååååå himla kul ut att träna,
men jag vet att jag måste bli frisk först.
Kvällen har spenderats framför tvn.
Har kollat på fotboll
och den grymma Zlatan slog till igen.
Vad ska man säga om den karln?
Helt enorm helt enkelt.
Nu ska jag gå och krama kudden.
saknad
Har just gått igenom telefonen
och rensat bort en massa gammalt.
Hittade sms från tiden när kusin låg på sjukhus.
Dom både värmer
och gör fruktansvärt ont.
Kan inte förklara,
men dom betyder massor.
Önksar hon fanns kvar
så man kunde prata med henne.
Som hon skrev i ett sms
"Du jag förstår varan <3 :-)"
Och det var verkligen så
speciellt när vi båda blivit sjuka.
Vi kunde stöta och blöta
hur le vi var våra sjukdommar
och givetvis en massa annat.
Och på nåt vis så visste vi
hur mycket det tär på en.
Det går inte att förklara
för någon som inte själv blilvit drabbad.
Nu har jag turen att ha drabbats av en icke dödlig sjukdom
det hade inte du.
JAG SAKNAR DIG VERKLIGEN KUSIN!!!
En extremt klok människa sa en gång till mig
något i stil med detta:
Just nu är det ett stort blödande sår
som finns i mitt inre.
Med tiden kommer det kanske blekna till ett ärr
med aldrig mindre.
Och det stämmer verkligen in
på dig och mig
På oss alla som älskar dig.
Nere för räkning
Spenderade hela dagen med underbara pållarna.
Men det känns verkligen i kroppen idag.
Fast jag inte gjorde något speciellt.
Men tydligen klarar jag fortfarande inte
en hel dag ute i rörelse.
Jag som hade inbillat mig
att jag skulle orka vara ute på nu.
Bara jag inte gör så mycket.
Men som sagt,
så var inte fallet.
Får bli en heldag i soffan idag
och vila bort muskelvärk och darrningar.
Men det var det faktiskt värt.
Kan inte ligga hemma och ruttna bort
varje dag vecka ut och vecka in.
Behövde få komma ut och se och göra något annat.
Om någon känner att ni vill låna min kropp ett tag
så jag kan få göra lite roliga saker några dagar
då är det helt okej. ;)
Bara höra av sig... hehe
själaverkstad
med en bra dag färkst i minnet.
Att något så "simpelt" som att spendera dagen
med underbara fyrfota vänner i stallet,
kan få glädjen att spridas i kroppen.
Känns som jag skulle kunna lägga mig på höet och sova
och bara njuta av lugnet och värmen som pållarna ger.
Bara vara med dom små underbara liven
ger så himla mycket.
Och för att göra det possitiva ännu mer possitivt
så varvades umgänget med hästarna
av trevliga samtal med underbara människor.
Imorgon blir det ännu mer energiladdning.
Reparation sinne pågår för fullt.
Sen är det "bara" det fysiska kvar,
men det får väl ta den tid det tar antar jag...
Träningsiver
I dag har det inte hänt speciellt mycket.
Har plockat i en massa papper på dan.
Ikväll var jag iväg och kollade på våran hockeyträning.
LÄNGTAR tills jag kan vara med och träna igen.
Ska pallra mig iväg på en innebandyträning snart också,
men det är så himla tungt att kolla på när man inte kan vara med själv.
Ju närmare seriepremiären vi kommer,
dessto tyngre blir det att man inte kan vara med själv.
Är en sak om man är med och tränar
men blir bänkad sen.
Men att inte ens kunna träna och slåss om en plats
det SUGER verkligen.
Imorgon ska jag i alla fall åka och "umgås" med lite hästar.
Bättre rekreation för själen finns inte.
Dessa underbara fyrfota vänner
som verkligen förgyller livet för oss tvåfotingar.
För långt mellan gångerna
I Lördags var jag och till Engbergs.
Kattis och Frida var uppe på besök från västkusten.
Riktigt skoj att träffa alla igen.
Var även länge sedan jag träffade familjen E-S
så det blev en massa surrande ute på altanen.
I går var det jaktmöte på em.
Beslutades om när älgjakten ska vara i år
och det utsågs även jaktledare för årets jakt.
Mötet gick lugnt så det var skönt.
I dag har jag varit nere på stan
och fikat med Wälås.
Har inte träffat henne på hur länge som hellst
så det blev en massa prat.
Så kul att träffas igen,
tråkigt bara att det inte blir så ofta.
På kvällen åkte jag och fiskade en sväng.
Blev tre fina abborrar
som jag åkte och lämnade till pappa.
Rekreation för min själ att komma ut och fiska
och mums för pappa att jag drog upp några också. 
Tog denna på första kastet vilket kändes riktigt lovande.
Blev tre stycken på ca en timme.
Blev en lyckad fiskekväll.
Måste ut snart någon dag igen och hoppas på minst lika bra resultat.
lång väg tillbaka...
hur så många kan försvinna
på så kort tid...
Det är jävligt enkelt
att stå och säga att man finns där.
Men när det väl behövs
när man behöver någon som finns där,
då ekar det tom...
Visst, det kanske inte "passar i kalendern"
att det blir fel just när det blir.
Men kom inte i så fall och säg
att du finns där för mig oavsett...
För jag kan inte anpassa mina känslor
och vad som händer i mitt liv,
efter hur barnen går på dagis
eller hur pojkvännen/mannen är hemma...
I´m so fucking sorry,
men känslorna kommer när dom vill.
Jag har inte ett skit att säga till om
när det gäller den saken.
Jag önskar jag hade,
lika väl som jag önskar att jag kunde påverka min sjukdom.
Men det kan jag tyvär inte göra.
Och jag är ledsen att jag inte kan vara den perfekta vännen
som passar in i era ramar...
Men jag är jag
och duger jag inte
så ge mig hellre en käftsmäll
än att ljuga om att jag är ok...
Ge mig hellre ett "ärligt dra åt helvete"
än ett falskt "vi finns här för dig"
Jag är ledsen
att mitt liv ser ut som det gör
Men tyvär är det så just nu.
Jag kan inte hjälpa det
hur mycket jag än vill.
Men jag kommer komma tillbaka
och jag kommeratt bevisa för ALLA
att jag är värd min plats på jorden.
På ett eller annat sätt...
Sköt om er och varandra där ute!!!
benbrott vs lungsjukdom
Vad enkelt det hade varit
om jag hade ramlat och brutit ett ben.
Då skulle alla se på mig
att jag var sjuk.
Ingen skulle tvivla på
att jag inte klarar av allt som jag annars klarar.
Nu har jag fått en lungsjukdom.
Det går inte att se på utsidan.
Och jag kommer aldrig kunna förklara
hur jobbigt det är när man mår som sämst.
Vissa dagar känns allt hyffsat
medans man nästa dag knappt tar sig upp ur sängen.
Hur ska man kunna förklara det för någon
som inte själv har blivit drabbad.
Jag önskar jag hade brutit ett ben
för då skulle jag inte behöva slåss för mig själv.
Då skulle alla bra acceptera utan krusiduller
att jag är sjuk och inte klarar av allt med en klackspark.
Ska det vara så här???
Jag hade börjat acceptera
att jag inte klarar av saker som jag är van att klara.
Jag är en sån som kör på fullt race
mest hela tiden.
Har kraft och ork att klara det mesta.
Nu är det enklaste
som att bestiga ett berg.
Bara att ta en promenad med hunden
kräver en kraftansträngning som tar den mesta energi.
Att ta in några hästar från hagen
gör mig helt slut.
Jag biter ihop
och gör så mycket jag orkar.
För jag vill inte vara sjuk
och jag vill inte sitta hemma och ruttna bort.
Men idag kom ett verkligt bakslag.
Att några mindre väl valda meningar
och en blick och hållning som inte går att beskriva
kan rasera så mycket.
När jag äntligen själv börjar inse att jag är sjuk
att jag inte kan jobba och köra på som jag är van.
Då blir man kapad vid fotknölarna.
Känns så himla trist.
Inte lätt att övertyga andra hur lite man pallar
när man inte ens kan inse det själv...
Känner mig mer värdelös just nu
än vad jag har känt mig på hela tiden sen jag blev sjuk.
Jag vet att jag är dålig som inte kan jobba, träna
och allt annat jag brukar fixa med en klackspark.
Men jag behöver inte få det kastat i ansiktet.
Det räcker mer än väl med mina egna tvivel på mig sjäv...
