För långt mellan gångerna
I Lördags var jag och till Engbergs.
Kattis och Frida var uppe på besök från västkusten.
Riktigt skoj att träffa alla igen.
Var även länge sedan jag träffade familjen E-S
så det blev en massa surrande ute på altanen.
I går var det jaktmöte på em.
Beslutades om när älgjakten ska vara i år
och det utsågs även jaktledare för årets jakt.
Mötet gick lugnt så det var skönt.
I dag har jag varit nere på stan
och fikat med Wälås.
Har inte träffat henne på hur länge som hellst
så det blev en massa prat.
Så kul att träffas igen,
tråkigt bara att det inte blir så ofta.
På kvällen åkte jag och fiskade en sväng.
Blev tre fina abborrar
som jag åkte och lämnade till pappa.
Rekreation för min själ att komma ut och fiska
och mums för pappa att jag drog upp några också. 
Tog denna på första kastet vilket kändes riktigt lovande.
Blev tre stycken på ca en timme.
Blev en lyckad fiskekväll.
Måste ut snart någon dag igen och hoppas på minst lika bra resultat.
lång väg tillbaka...
hur så många kan försvinna
på så kort tid...
Det är jävligt enkelt
att stå och säga att man finns där.
Men när det väl behövs
när man behöver någon som finns där,
då ekar det tom...
Visst, det kanske inte "passar i kalendern"
att det blir fel just när det blir.
Men kom inte i så fall och säg
att du finns där för mig oavsett...
För jag kan inte anpassa mina känslor
och vad som händer i mitt liv,
efter hur barnen går på dagis
eller hur pojkvännen/mannen är hemma...
I´m so fucking sorry,
men känslorna kommer när dom vill.
Jag har inte ett skit att säga till om
när det gäller den saken.
Jag önskar jag hade,
lika väl som jag önskar att jag kunde påverka min sjukdom.
Men det kan jag tyvär inte göra.
Och jag är ledsen att jag inte kan vara den perfekta vännen
som passar in i era ramar...
Men jag är jag
och duger jag inte
så ge mig hellre en käftsmäll
än att ljuga om att jag är ok...
Ge mig hellre ett "ärligt dra åt helvete"
än ett falskt "vi finns här för dig"
Jag är ledsen
att mitt liv ser ut som det gör
Men tyvär är det så just nu.
Jag kan inte hjälpa det
hur mycket jag än vill.
Men jag kommer komma tillbaka
och jag kommeratt bevisa för ALLA
att jag är värd min plats på jorden.
På ett eller annat sätt...
Sköt om er och varandra där ute!!!
benbrott vs lungsjukdom
Vad enkelt det hade varit
om jag hade ramlat och brutit ett ben.
Då skulle alla se på mig
att jag var sjuk.
Ingen skulle tvivla på
att jag inte klarar av allt som jag annars klarar.
Nu har jag fått en lungsjukdom.
Det går inte att se på utsidan.
Och jag kommer aldrig kunna förklara
hur jobbigt det är när man mår som sämst.
Vissa dagar känns allt hyffsat
medans man nästa dag knappt tar sig upp ur sängen.
Hur ska man kunna förklara det för någon
som inte själv har blivit drabbad.
Jag önskar jag hade brutit ett ben
för då skulle jag inte behöva slåss för mig själv.
Då skulle alla bra acceptera utan krusiduller
att jag är sjuk och inte klarar av allt med en klackspark.
Ska det vara så här???
Jag hade börjat acceptera
att jag inte klarar av saker som jag är van att klara.
Jag är en sån som kör på fullt race
mest hela tiden.
Har kraft och ork att klara det mesta.
Nu är det enklaste
som att bestiga ett berg.
Bara att ta en promenad med hunden
kräver en kraftansträngning som tar den mesta energi.
Att ta in några hästar från hagen
gör mig helt slut.
Jag biter ihop
och gör så mycket jag orkar.
För jag vill inte vara sjuk
och jag vill inte sitta hemma och ruttna bort.
Men idag kom ett verkligt bakslag.
Att några mindre väl valda meningar
och en blick och hållning som inte går att beskriva
kan rasera så mycket.
När jag äntligen själv börjar inse att jag är sjuk
att jag inte kan jobba och köra på som jag är van.
Då blir man kapad vid fotknölarna.
Känns så himla trist.
Inte lätt att övertyga andra hur lite man pallar
när man inte ens kan inse det själv...
Känner mig mer värdelös just nu
än vad jag har känt mig på hela tiden sen jag blev sjuk.
Jag vet att jag är dålig som inte kan jobba, träna
och allt annat jag brukar fixa med en klackspark.
Men jag behöver inte få det kastat i ansiktet.
Det räcker mer än väl med mina egna tvivel på mig sjäv...
Det kliar i fingrarna
Tyvär finns det en massa omständigheter
som gör att jag inte kan skriva vad jag vill
Mitt eget samvete hindrar mig
för jag vill inte hänga ut människor i bloggen
Min överlevnadsinstinkt hindrar mig (inte fysiskt utan psykiskt)
för jag vill inte att människor tolkar in saker som inte finns
Därför låter jag bli att skriva
det jag allra hellst vill
Då är alla nöjda och glada
nästan i alla fall.
Livstecken
Därför blir det dåligt med bloggande från min sida.
Har ingen lust att bara skriva för att det ska vara,
när jag inte känner att jag har nåt att skriva om.
Får väl se om det blir ändring på den fronten snart.
Annars får ni hålla till godo.
Återkommer med full kraft nåt tag.
Sköt om er allihopa!!!
*SUCK*
Det SUGER att inte kunna jobba.
Både ekonomiskt och känslomässigt.
Men tyvär har man inget val ibland.
Får se om jag kan jobba imorgon.
Jag hoppas det i alla fall.
Men det beror helt och hållet på
hur natten blir inatt.
Får jag sova och må bra så blir det jobb.
Blir det lika som inatt så blir jag hemma.
Åhhhhh vad jag önskar att nån kunde få bort
skiten ur min kropp.
VILL INTE ha den där.
Är grymt lycklig som har mina underbara vänner.
Speciellt i sånna här lägen.
Ett litet telefonsamtal kan göra så mycket.
TACK FÖR ATT NI FINNS!!!
Ni betyder mer än ni tror.
Begravning
I går sa vi farväl till våran underbara Marie.
Svartvit eller vitsvart
Svartvit eller vitsvart
(älskar dig för evigt Marie)
Jag saknar dig mer än du förstår,
mer än jag själv förstår
Det har inte känts verkligt,
känns fortfarande inte verkligt
Fast hjärnan säger att du inte finns kvar hos oss
så önskar jag fortfarande att det ska vara en hemsk dröm
Att telefonen ska ringa
och din muntra röst finnas på andra sidan luren
För sådan var du
oavsett motgångar
Du hittade det lilla positiva
som fanns att se
Jag önskar jag vore mer lik dig
Att jag kunde se vitt
istället för svart
Att jag kunde se små framgångar,
istället för stora motgångar
Jag beundrade dig för det när du fanns hos oss,
nu när du vandrat vidare beundrar jag dig än mer för din styrka
En dag önskar jag att jag blir som dig
Att jag ser möjligheter,
istället för hinder
Att jag ser vitt,
istället för svart
Att jag ser framgångar
istället för motgångar
Vilse...
Åkte över på fel sida Renbron idag
och tog mig till Söderhamn.
Var till T och fick se deras framsteg på övervåningen.
Ser riktigt lovande ut. :D
Sen blev det kaffe och snack.
Alltid lika underbart att surra med T.
Hur uselt humör man är på,
så kännas allt lite lättare efter.
Tack för att du accepterar mig för den jag är.
Även när livet inte är tiptop.
På vägen hem från T passade jag på att göra en liten avstickare till Marma.
När man en gång har åkt vilse över bron
är det lika bra att hälsa på fler på en gång... ;)
Där hälsade jag på Angelica med fam.
Ännu mer kaffe och surrande blev det där.
A´s dotter C blev överlycklig att jag äntligen kom på besök.
Hon hade tom döpt en fisk efter mig...
Ska man ta det som en komplimang???
Enligt C är jag hennes Mia...
Bara så jag vet.
Gulligt med ungar måste jag säga.
En dag kvar
På fredag är jag ledig.
Ska åka till Gävle på Maries begravning då.
Känns kluvet.
På ett sätt känns det skönt.
Man får på något vis ett avslut.
Samtlidigt gruvar jag mig.
Kommer definitivt bli en jobbig dag.
Ikväll blir det tidigt i säng.
Är trött som bara den.
Har sovit middag varje dag den här veckan.
Märks att man inte är helt kry än...
Men det blir väl bättre med tiden.
Trötter
I dag har det inte hänt mycket efter jobbet.
Var till Jennie en snabbis på vägen hem.
Vi satt och surrade lite på bron.
Åkte till pappsen och hämtade jycken,
sen blev det en snabbis framför datorn.
Eftersom jag som vanligt var trött
så la jag mig i soffan ett tag.
Hade jag tänkt i alla fall...
Det slutade med att jag somnade vid fyratiden
och vaknade upp runt halv åtta... hmmmm
Hoppas innerligt jag kan somna ikväll.
Blev en sen middag idag.
Nu ska jag ta mig en dusch
sen blir det ner och köpa snus.
Och dörhoppningsvis ska jag komma i säng
i hyffsad tid ikväll.
Tillbaka till verkligheten
Så är första arbetspasset efter semestern avklarat.
Det var även första dagen med plantpackning
för den här säsongen.
Som vanligt krånglade ungefär alla maskiner från början.
Det brukar vara så när en ny linje ska igång.
Men till slut fick vi hyffsad ordning på grejjerna.
Bara en del av linjen som krånglade konstant.
Den får vi ta tag i efter morgondagen.
Blir lite skruvande och pillande antar jag,
men vi ska nog lyckas lösa det med...
När jag kom hem blev det sova middag några timmar.
Var helt slut.
Ikväll händer det inte mycket.
Ska bara vara hemma och ta det lugnt.
Vila upp mig så jag orkar med mina sex timmar på jobbet imorgon.
Kräftskiva
Jag och Robert satte upp det medans Lasse och Carina stog och tittade på...
Var jue väldans vad roligt dom tyckte det var...
För min del blir det dock inga kräftor.
Skaldjur är inte riktigt min grej...
Lyxar till det med grillad älgfilé istället.
Kommer bli riktigt gott.
Ti, To och Fre v.31
Vi har gjort om lite på deras övervåning.
Det har blivit tapetsering, vitbetsning av tak och spalje
samt målning av väggen i trappen.
Tack för all god mat ni bjudit på dom här dagarna M & M.
Den gamla gröna tapeten samt den nya ljusa.
Den nya tapeten på plats i en del av rummet.
Jag skar upp våder och kladdade klister, Mattias tapetserade.
Konstaterade att det är lagomt roligt med hus som inte
är raka någonstans... Men bra blev det om vi får säga
det själv... ;)
Och snygga tapeter hade dom valt också.
Maria tar en andra strykning av spaljen.
Den var inte ens nära rolig att måla.
Men vi löste en massa världsproblem under tiden
så det var helt ok att hålla på endå.
I rätt sällskap blir även det tråkigaste arbetet roligt.
Där längst ut i trappen stog jag och balanserade på en
stege och plockade ner taklister.
Tur inte Mattias såg hur jag klängde för då hade han
nog dött av svindel fast han stog på golvet... ;)
Bra att man inte är höjdrädd när man är lite för kort...
Det var lite om hur jag spenderat dom senaste dagarna.
Ska bättra mig att hålla er uppdaterade.
Men det har varit lite mycket nu så jag har inte orkat med datorn.
Imorgon blir det kräftskiva hos storasys.
Ska bli riktigt skoj.
På söndag ska jag bara ta det lugnt
och på må är det dags för jobb igen.
Onsdag 29/7
och återbesök på lungkliniken.
Maria följde med som sällskap.
Det var riktigt skönt att slippa åka själv.
TACK M DU ÄR EN ÄNGEL!!!
Hos läkaren gick det bra.
Mina blodvärden är äntligen tillbaka till det normala.
Lungorna ser lika ut som tidigare
med svullna körtlar och så vidare.
Men jag ska i alla fall få gå upp och jobba 75%.
Det känns bra att det går åt rätt håll äntligen.
På kvällen var jag på Orhalla och var parkeringsvakt.
Därefter gick jag ner och lyssnade på
"Sol, vind och vatten" en hyllning till Ted Gärdestad.
Det blir riktigt mäktig inramning där med scenen i vattnet,
publiken på stranden och marschaller som lyser upp.
Var även på Orhalla på to.
Då var det team Hannas tur att inta scenen
och som gästartister uppträdde Nanne och Andreas J.
Två härliga kvällar på Orbadens strand.
Grattis M & M
Lördagen den 25 Juli fick jag äran att vara med och dela
Maria och Mattias stora dag.
Dagen började med hämtning av blommor på Mobackes.
Därefter var det bubbel och fix hos M & M med några av tjejerna.
Följde med Lina hem en snabbis för att hämta hennes familj.
Vidare for vi till kapellet i Hällbo
där vigseln ägde rum.
Efter vigseln åkte vi till Hertsjö för en suveränt god middag
och därefter blev det festligheter till långt in på natten.
En helt underbar dag med ett vackert och glädjestrålande brudpar!!!
På väg in i kyrkan för att bli herr och fru Ekström
Vackert brudpar visar sin kärlek
Maria och Mattias på bröloppsmiddagen
Maria och hennes systrar
Mattias håller tacktal
Brudparet sjunger karaoke
Brudskål
Till minne
Du kämpade så tappert
och härdade ut längre än någon trodde.
Du trotsade läkarnas vishet
och fick uppleva en sista tid hemma med dina nära och kära.
Nu har du vandrat vidare
och slipper lida mer.
Cancern tog ditt liv
men ditt minne kommer för alltid finnas kvar hos oss.
Du var en underbar person
med skrattet nära till hands.
Och den tapperhet du visade
ska jag aldrig glömma.
Den ska jag bära med mig
och inspireras av.
JAG ÄLSKAR DIG DU UNDERBARA!!!
Here we go again :(
Regn ute, hitta på nåt att fördriva tiden med inne.
Sol ute, ut och njut av värmen.
Lev livet i nuet och njut av det.
Men ICKE!!!
Klart som sjutton att allt ska krånglas till
av yttre omständigheter (som inte heter väder).
Alla dessa sjukdommar som vi inte kan påverka.
Jag blir verkligen så ARG!!!
Vi drabbas av dom.
Vi lever med dom.
Vi andas dom.
Och vi accepterar dom.
Men en sak är riktigt säker.
JAG KOMMER ALDRIG TYCKA OM DOM!!!
Regnat inne
Därför beslöt jag mig för att stanna hemma idag.
Kändes inte så lockande att stå ute och bli blöt
och kolla på hästhoppning.
Istället har jag fördrivit tiden med att kolla på gamla kort.
Riktigt skoj att bläddra i albumem.
Passade på att scanna in några också.
Tänkte jag ska fortsätta med det någon regning dag.
Det kommer garanterat fler...
Snart ska jag åka ner till storasyster.
Har lovat att jag ska skjutsa ner dom till tåget.
Så slipper dom gå och släpa packning i regnet.
