miahed

Varför ska det vara så svårt att presentera sig när man ringer till någon?
I går när jag svarade i tel hemma hos sys var det någon som sökte C el R.
Jag svarade att de båda var på jobbet.
Personen i andra ändan av luren frågade då efter deras mob.nr.
Jag måste ha låtit som stans stramaste då jag inte lämnade ut dessa.
Jag menar, det sitter en helt okänd människa på andra sidan luren som inte ens kan presentera sig...
När jag frågade om det var något speciellt som jag kunde hälsa fick jag en presentation.
Det var från sonens skola.
Givetvis gav jag då numret till sys jobb.
Om bara personen i andra änden av luren hade kunnat bemöda sig med att presentera sig,
hade hon fått numret på en gång och jag hade inte behövt verka så stram.

I dag hände samma sak igen.
Jag svarade i tel för R var upptagen.
Ropade på R som givetvis frågade vem det var.
Mitt svar blev: Jag vet inte, nån försäljare el nåt.
Vilket jag trodde eftersom personen inte orkade presentera sig...
Jag bad honom återkomma om ca fem minuter.
Fick ett snäsigt svar tillbaka att han skulle ringa om en stund.
Nu var det inte en försäljare utan ett viktigt samtal.

Alltså var mitt svar till R inte så smart när jag sa att det var en försäljare eller nåt...
Men hur sjutton ska man kunna veta vem det är som ringer när dom inte kan presentera sig.

Vart tog den gamla hederliga oskrivna koden vägen om att man presenterar sig när man ringer folk?
Är det bara jag som missat att man inte gör det längre?
Eller ska man vara synsk på andra sidan luren och veta vem som ringer utan att dom säger vem dom är?

Blir lite lätt irriterad kan jag lova.

I går var det dags för den årliga anglingen med Lions.
Dom håller till ute hos pappa och jag har stående jobb som chaffis.
Brukar även vara med på anglingen, men det var jag inte i år.
Eller jag var med sista timmen ungefär.

Klädde på mig och drog ut på isen vid tiotiden.
Gubbarna var på plats och var glada trots dåligt fiske.
Det var blött på isen, inte så oväntat,
så skotern gick inte så bra kan jag lova.
Fick ta vägen hem när jag skulle köra hem alla grejjer.

När allt var tillbaka hemma hos pappa åkte jag ner tills sys igen.
Blev en softdag i soffan.

På kvällen kollade vi på melodifestivalen.
Vi var inte alls överens om låtarna.
Jag tycker Ugglas suger.
Kan inte se människan på scenen.
Blir bara irriterad på hennes konstigheter hon håller på med.
Därmed tycker jag inte låten är bra heller.
Jag kanske skulle uppskatta den om någon annan framförde den.
Texten verkade jue ok,
men det är svårt att göra en vettig bedömning när man inte tål artisten.
Sys och hennes man däremot tycker Ugglas är toppen.
Undrar om båda dom blev tappade i golvet när dom var små... ;)

I dag händer det inte så mycket vad jag vet.
Blir mest att ta det lugnt och få knäet att sluta värka.
Nästa helg är det närmligen dags för hockeycup.
Då vill jag verkligen vara med.

I dag var jag och pappsen ut i skogen.
Tog skotern och åkte iväg.
Det var dags att släpa hem lite ved.
Som vanligt skötte pappa motorsågen och jag släpade.
Jag kan lova att det inte var direkt lätt i all snö som man fick plumsa i... :(
Men nu är iaf ca en kubik hemma.
Bara resten kvar...
Det vill säga ca 20-22 kubik till... :/
Idag var vi och tog reda på några döda träd som skulle rensas bort.
Det ska vi göra på fre också.
Någon frivillig som vill hjälpa till? ;)

Kvällen har spenderats på höghammarhallen.
Vi har haft klöverlopp med innebandyföreningen.
Före loppen skulle alla lag genomföra en hinderbana,
skjuta prick och lägga straffar.
Jag stog i mål på straffläggningen hela kvällen.
Vi var fyra målvakter som delade på uppgiften ett tag,
så i början var det rätt lugnt.
Sedan föll de två yngre bort då deras lag skulle ge sig in i leken.
Det började med de allra yngsta spelarna och slutade med seniorerna.
Jag måste säga att det var riktigt motiverande att ställa sig
när herrarna skulle lägga sina straffar.
Att jag dessutom räddade fler än vad jag trodde jag skulle klara var ännu roligare.

När jag var färdig med mitt uppdrag som målvakt flyttade jag upp mig på läktaren
och tittade på när seniorerna sprang sitt lopp.
Dom var riktigt duktiga och tjejerna snittade ca 20 varv på 20 min.

GRYMT JOBBAT PUMOR!!!

I dag fick jag besked från a-kassan om min ersättning.
Det var inte en dag för sent.
Jag skickade in mina papper direkt när jag blev arb.lös i dec.
Dock hade jag glömt att kryssa i ett nej så jag fick tillbaka dom.
Skickade åter igen in papprena som kom in 23 jan till a-kassan.
I dag blev det klart med min ersättning.
Det tog alltså drygt fem veckor för dom att få klart mitt ärende.

Hur tror dom att man ska kunna betala sina räkningar om man inte får pengar?
Jag väljer inte att vara arb.lös.
Och jag tycker definitivt inte att det är roligt att inte ha ett fast jobb att gå till.
Men nu är det så det är eftersom jag arbetar säsong.

Jag tar för givet att personalen på a-kassan jobbar så fort dom bara kan.
Dock anser jag att dom måste vara extremt överbelastade.
För det ska inte behöva ta drygt fem veckor att få besked.
Sedan får man vänta ytterligare drygt en vecka på att pengarna kommer.
Borde inte staten då skjuta till med mer resurser så att dom hinner med sitt arbete?

Eller är det här bara ett av deras sätt att tro att dom kan tvinga människor till att arbeta...
Dom flesta människor väljer inte att vara arb.lös som moderaterna verkar tro.
Vi vill arbeta och få en vettig lön att leva på.
Inte gå hemma och leva på en usel stämpling...

Efter dagens efterlängtade besked blev jag bjuden på Take Off.
Det var min kära syster med familj som var vänliga nog att bjuda.
Länge sedan jag var ute och åt på restaurang nu så det var nice.
Tack för maten sys!!!

Måste väl nämna Jessis fiiiiiiiina födelsedagspresent som jag fick på träningen igår oxå.
Hon hade verkligen kämpat med att komma på något alldeles speciellt åt mig.
Det var ett rosa (eftersom hon vet att det inte är en av mina favvo färger) kökskit.
Därtill fick jag godis att mumsa på.
Undrar om det var tänkt som att tröstäta efter chocken av dom väldigt rosa sakerna... ;)
Tack Jessi för all kärlek du lagt ner på presenterna.

I dag var det så dags för säsongens sista seriematch.
Vi spelade mot Alfta borta.
Det började bra, eller inte...
Matchen skulle ha startat klockan 13.00,
men eftersom dommarna hade glömt bort matchen så startade den 30 minuter senare.
Vi var alltså två lag som stog redo att starta, men inga dommare på plats.
Blev till att försöka hålla sig varm 30 min extra...

Matchen slutade i alla fall med seger för oss med 5-3.
Det betyder att vi säkrade tredjeplatsen i serien.
Känns skönt att vi uppnådde vårat mål för säsongen.

Nu blir det vila en vecka,
vilket mitt knä kommer uppskatta.
Sen drar vi igång och tränar igen.
I slutet på maj åker vi på cup som avslutning på säsongen.

Nu ska jag vila ögonen på Beck.